Salut!
Trumvirvel!
Fanfar!

Vi kom fram till Umeå till slut! 1300 kilometer på 57 dagar. 52 hjältar i 17 poddradioprogram. 10 punkteringar och typ 1000 tallrikar havregrynsgröt. En fantastisk sommar!

Så här såg det ut när vi kom fram:

Såklart hade vi inhandlat en flaska bubbel i Nordmaling, som vi korkade upp när vi trampat in till vårt slutmål; Rådhustorget i Umeå. Skål!

Målfoto:

Vi drack lite mer bubbel och käkade lite pastasallad. Cirka fem minuter senare somnade partyprissen Karin.

Men det gjorde inget, för kalasandet i Umeå fortsatte i dagarna tre. Vill du veta mer om målgången? Se Umeå Tidnings film här.

Sist, men absolut inte minst, kommer här tre hjältar från program 17!

Tarja och Johan Ek från Barncancerfonden Norra.

Och Ann-Christin Hammar som är god man i Nordmaling.

Så var det plötsligt bara tre dagar kvar på vår färd. Vilken tragik! Fast lite skönt att komma hem till den egna sängen, soffan och kaffekoppen. Den tredje sista dagen cyklade vi i alla fall på småvägar nästan parallellt med E4:an mot Nordmaling. När vi kommit nästan halvvägs hittade vi en mystisk skylt mitt ute i skogen.

Ett grottsystem! Precis vis kanten av skogen ute vid kusten! Coolt! Och på en annan skylt stod det om en man som iordningställt allt, gjort skyltar och en vandringsled, för att besökare skulle kunna hitta grottan. Helt ideellt av eget intresse. En hjälte?! Vi gav oss i alla fall ut på jakt och hittade några häftiga stenformationer och gropar i berget. Någon grotta hittade vi tyvärr inte…

Så vi hojade vidare och långt ut på en halvö, sydost om Nordmaling, hittade vi vandrarhemmet Lotshuset. Vilket ställe! Mitt ute i Södra Kvarken mellan Ålands hav och Bottenhavet.

Snabbare än anat blev det natt, och morgon, och den näst sista dagen på vår långa resa. Vi inledde med lyxfrulle på Lotshuset.

Allt var snyggt där, till och med brödet.

Vi gick ner på klipporna strax bortom huset, som var helvitt på två sidor och rött på två sidor. Tydligen beror det på att det fungerat som sjömärke.

Det var vind och vågor och tallar och tystnad.

Så packade vi vår vagn för näst sista gången. Vilken sorg!

Och cyklade norrut, kilometer efter kilometer, mot Umeå. På kvällen stannade vi i Norrmjöle för att tälta över natten. Och även om det var ledsamt att färden snart var över, kändes det ganska skönt att det var sista natten i sovsäck på liggunderlägg.

Och så kom den sista dagen.

Buhuhuhuuuuu!

Bergochdalbanelandskapet fortsatte även efter Nordingrå och vi knagglade oss fram på gropiga grusvägar. Rätt jobbigt, tyckte vi, men saknade ändå grusvägarna nått fasansfullt när vi kom ut på E4:an. Satan i gatan alltså, att det ens är tillåtet att cykla där. Det kändes helt sjukt! Det är liksom en två-plus-en-väg med minimal vägren och hastighet 100-110 km/h. Lägg till ett stort antal långa timmerlastbilar, svag uppförsbacke och trettiogradig värme och det blir ett klockrent recept på livsfara. Men det finns ingen annan cykelväg, så vad gör man? Men till slut kom vi i alla fall till Skuleskogens nationalpark. Där mötte vi Bengt som visade oss varför den skogen är så himla speciell, mer om det i podden!

Tillsammans knatade vi ut till en liten havsvik som var himla fin.

Och tillbaka igen genom den oerhört vackra skogen.

Sen cyklade vi ner till Köpmanholmens vandrarhem, som typ låg ute i havet. Härligt! Som vanligt skippade vi duschen och tog ett dopp i havet istället. Funkar finfint! Sen blev det middag på vandrarhemmets terrass som också nästan flöt i vattnet.

Rummet vi bodde i blev snabbt belamrat av alla våra prylar. En sjal hit, en bralla dit och tiotusen grejer som behöver laddas borta vid eluttaget.

På morgonen riktade vi styrena mot Örnsköldsvik. På vägen in passerade vi den här tegelstenen, jisses vad mycket feta industrier det finns i Sverige. Överallt!

Örnsköldsvik var som en blandning av superspejsade framtidshus och röda stugor. Vi cyklade raka vägen in mot hamnen.

HEJ ÖRNSKÖLDSVIK!

I Ö-vik käkade vi citronglass och handlade en almanacka – den kommande hösten börjar göra sig påmind. Sen intervjuade vi två hjältar innan vi brassade vidare i kvällningen. Snart blev det matstopp i fjällmiljö.

Få matfotografer kan ju klå bilden nedan. Och det bästa är att receptet är så enkelt. Ta bara alla grönsaker du hittar, tex i din cykelväska, och tryck ner dom i en tortilla. Färdigt!

Mmmm, smarrigt! Sen blev det ytterligare en kvällsmarch längs E4:an innan vi somnade i vårt tält till ljudet av förbisvischande lastbilar och fartfräsare.

Sundsvall blev nästa stad på vår resa. Så här såg det ut när vi cyklade in i stan. Oj oj oj, tänkte vi. Det var bara industri efter industri. Massaverk och kemikaliefabriker, den ena efter den andra.

Men det var faktiskt riktigt fint på många ställen, och en väldigt trevlig stadskärna. Här är vi på Alnö strax utanför Sundsvall, även kallat Norrlands Hawaii, men en jycke som vi blivit vår vän efter att han helt tyst norpat vår påse med wienerbröd.

Norr om Sundsvall började alla backarna. Otroligt jobbigt! Att cykla 5 mil om dagen var typ lätt innan Sundsvall, nu: supersvårt! Vi utvecklade en teknik där en av oss fick cykla före med vagnen medan den andra av oss cyklade efter och puffade på. Cykelkonster som inte går av för hackor!

Men det kändes nästan som i fjällen, så det var fint.

Okej, en bild till på när Karin cyklar, men det var ju så vackert!!

Nu var det mer glest mellan vandrarhemmen, så det blev mycket tältande och många måltider tillagade på stormkök. Här kokas det pasta.

Och så kom vi till Högakustenbron. Fast vi hann inte kolla på utsikten för bron var så smal så smal och bilarna körde så fort så fort och så nära så nära.

Men vi kom över till sist och hittade mysiga Järnsta café utanför Vännsta. Där blev det kaffetår och köbekaga.

Och så spontanträffade vi en hjälte! Han kom springande efter oss när vi skulle cykla iväg, och hjälpte oss att laga ena cykeln. Sen visade det sig att han var konstnär och snällhetsutforskare, så vi knatade tillbaka in på caféet igen för en intervju. Mer om det i program 16 av poddradion!

Och så kom vi till Nordingrå.

Kolla! Alltså kolla! Så fint!

Vi campade mitt i allt det vackra, och eftersom mataffären i Nordingrå stängde redan klockan fem fick vi käka pizza på en brygga. Och så havregrynsgröt till frulle såklart, för femtioelfte gången.

Mmmm, gröt! Nu även med russin i!

Vi lämnade Norrlands alla mygg vid Axmarbrygga och cyklade norrut mot Söderhamn. Vid lunch stannade vi på en pizzeria längs vägen, för att klippa klart nästa podd, och det blev ett fem timmar långt klippmarathon till en smaskig Vegetariana utan oliver. När vi väl satt oss på sadlarna igen dröjde det inte länge förrän det var punka på vagnen. Jösses! Och otur i oturen var att det snart också var punka på ena cykelns bakhjul. Tvi! Stämningen var INTE god. Vägen visade sig snart vara en skoterled och vi puffade punkacyklarna över både stock och sten – det var ett under att vi kom fram till Söderhamn innan det blev mörkt. Dagen därpå fixade vi allt och det bar av mot Hanses gård och 48 rödkullor utanför Enånger.

Efter fika och ko-häng trampade vi rakt ut i skogen. Vi mådde bra men våra fötter mådde sådär. Sol, mygg och skav hade tagit ut sin rätt.

Till sist kom vi fram till vackra  Larsbo Gård där katten Moberg hälsade oss välkomna.

Vi sov otroligt gott på gården – där var så tyst! Och dagen därpå intervjuade vi Åsa Frick. Mer om det i podden!

Hon berättade om skogens alla ätbara och läkande växter. Här: älggräs, ängssyra, groblad, daggkåpa, maskros, rölleka, johannesört och renfana.

Vi lämnade Larsbo Gård och cyklade över Laxtjärnsberget till det lilla samhället Nianfors. Där blev det intervju och matlåda vid sjön. På andra sidan sjön syns Majsaberget.

Vi svischade in till Hudiksvall där vi tjuvkollade på Ulf Lundell-konsert bakom ett gammalt plank. Det blev camping och sen fortsatt hojande norrut, här på en gammal travbana. Gnägg!

Cykling på travbana var väl sådär, annat var det när vägen slingrade sig rakt ut i en sjö. Vackert!

Hälsinglands landskap var som hämtat ur en tavla, framförallt i kvällsljuset. Och trots att vi skulle cykla 70 kilometer kändes det okej.

Svisch! Vår lilla högtalare var på maxvolym. Sommarhits!

Fin skylt utanför Sörfjärden.

Och så kom vi äntligen fram till Norrfjärden, ett litet fiskeläge som inte var utmarkerat på en enda karta, men som var sjukt fett. Där fanns ett gäng tanter som bjussade oss på kärleksmums och mandelkakor, och en långgrund havsvik med bottensand perfekt för peeling av våra slitna fötter. Ahhhh! Norrfjärden gjorde oss till nya människor!

Och så blev det böngryta i skymningen innan zzzZZZZzzzZZZZzzzzZZZZ!

HÄPP! Än är vår resa inte över. Här kommer tre hjältar ur det näst sista avsnittet!

Mariel Estrella Näslund och Anders Bergman (ej på bilden) från 5i12.

Snällhetsutforskaren och konstnären Richard Dore (kom igen nu Karin, öppna ögonen!).

Och Bengt Wallin på HK Walkabout.

Är du nyfiken på hjältarna i program femton? Yes, we know it! Voilà, här kommer dom!

Anna Sylvén, Karl-Gunnar Karlsson och Inge Sylvén (med flera) från Nej till uran i Nianfors.

Samt Mikael och Danisa Atterhagen, som delar ut nattkaffe och smörgåsar till hemlösa. Läs gärna mer på Danisas blogg.

Heja heja heja! Vad många hjältar det finns! Här kommer tre till.

Per Westberg på Hanses gård.

Samt Lasse och Åsa Frick på Larsbo gård.

Heja heja heja!

Den som väntar på nåt gott… här kommer hjältarna i program tretton!

Martin Gunnarsson från Biobil Uppsala.

Och Tove Lindström från Koloni Hus.

Österbybruk! Vilket ställe! Vi hade aldrig hört talas om platsen förut, behövde bara en plats att övernatta på mellan Uppsala och Älvkarleby, men där var verkligen så fint. Och på grund av värsta förkylningen och tidernas åska blev vi tvungna att stanna en natt extra. Inte fel!

Dessutom bodde vi i världens finaste lilla stuga på Simbadets Camping.Där satt vi och klippte på terrassen, när vi inte hoppade från hopptornet eller tog en öl på herrgården.

Eller när vi hängde på stallcaféet. Sjukt goda kakor, och då har vi ändå besökt ett och annat kondis längs med vägarna i vårt land. Plus att är dom små får man ta två!

Till slut blev det i alla fall dags att bränna vidare mot Älvkarleby. Eller bränna och bränna, vi masade väl oss mer. Det var sjukt varmt och förkylningen hängde i, så det var ganska jobbigt. Men vi fick i alla fall uppleva feta grejer på vägen, som gårdsauktion och att folk kände igen oss från Nyhetsmorgon. Sen kom vi i alla fall till Älvkarleby och den vattenkraftsdrabbade Dalälven.

Vi bodde på STF Älvkarleby som låg vackert precis vid älven. Hej Norrland!

Och så besökte vi Sveriges kanske coolaste lada som varit med om någon sorts extreme makeover. Från husvagnsgarage till fritidsgård i ett nafs!

Dagen därpå var det dags att cykla vidare igen. Mot Gävle! Bara 25 kilometer. Tänk att vi tyckte att det var en lång distans i våras, nu kändes det som rena söndagsturen. Dock missade vi avfarten till cykelbanan: “Oj, här i Gävle kombinerar dom vist cykelbana och tågperrong”. Vi fick vända om.

Sen var vi med i P4 Gävleborg.

Och så sov vi över hos coola Eva, men det berättar vi ju mer om i podden. Sen bar det av norrut igen. Mot Princetown! Fäbodstilen ökade ju längre norrut vi kom.

Och just det! Vi var ju med i Gefle Dagblad också. Inte var dag man kan titulera sig som “Behjärtansvärt 1″.

Halvvägs mot Princetown korsade vi en järnväg, och på järnvägsbommarna satt en mystisk låda. Nyfikna som vi är öppnade vi den. Gissa vad som låg där i? En tidning med oss på framsidan. Det var en overklig och knäpp upplevelse. Men kul!

Sen kom vi äntligen fram till Ockelbo. Vilket härligt ställe! Daniel, varför lämnade du Ockelbo??

I Ockelbo rådde det kunglig stämning.

Vi bodde på STF Ockelbo som låg vackert på en kulle med utsikt över det lilla samhället. Som vanligtvis var det klipp, klipp, klipp som gällde, men det kändes ok eftersom vi hade handlat ett kilo lösgodis på Ica.

Och innan det blev alldeles alldeles mörkt tog vi ett dopp i den vackra sjön. Här behövs inga duschar!

Dagen därpå blev det härlig frukostbuffé på vandrarhemmet.

Innan vi stack ner till kolonilottsområdet.

Där var det fullt ös trots den nästan tropiska hettan. Bland annat byggdes det ett hus av lera och halm tänkt att driva upp växter i under kallare årstider. Mer om det och projektet i podden!

Framåt lunch bar det av igen. Mot Axmarbrygga! Men först trafikstockning i Ockelbo: ankor på vägen.

Bad i en sjö, tvätt i en papperskorg. Det är så det blir! Och så mat på restaurang, eftersom T-spriten till stormköket var slut.

Och sen tältade vi precis i skogsbrynet vid Axmarbrygga. Det var ungefär lika vackert i verkligheten som på bilden, men det bilden inte förtäljer är att det fanns typ en miljon mygg där. Satan i gatan alltså, det såg ut som att vi fått vattkoppor.

Hej Söderhamn!

Stålmannen? Batman? Fantomen?
Fnys!
Här kommer några riktiga hjältar från program tolv.

Ekopsykologen Ira Sundberg.

Ladugårdsförvandlaren Theo Härén.

Och Eva Holmberg Tedert från Föreningen Gatubarn i Nepal.

Är du nyfiken på hjältarna i program elva?
Här har vi dem!

Schackmästaren Johanna Valentin från Utsiktstornet.

Och Madeleine Asp på Katthemmet i Vaxholm.

Bye bye Sthlm! Japp, den här veckan började med att vi lämnade Stockholm. Det var sannerligen skönt att ha trampor under fötterna igen, och härligt att åter vara på färd, men också en smula jobbigt att sticka hemifrån igen och åter sätta fart. Men, vi kom till en fantastisk plats: Gällnö!

Där bodde vi på vandrarhemmet, STF Gällnö, som ligger i en gammal skola. Den före detta lärarbostaden blev vårt nya hem. Finfint! Gällnö kändes ungefär som hämtat ur Saltkråkan. Bland annat handlade vi vår mat i handelsboden, som såg ut ungefär så här:

Det var mycket folk och många hundar.

Sen tog vi den gamla ångbåten till Vaxholm, men där kunde vi inte stanna särskilt länge på grund av aggressiva måsar, så vi stack raka vägen till Vaxholms katthem.

Där bodde sextiofyra ludna kämpar. Och så Morfar Björne såklart!

Och Lillen Tobi, som liksom alla andra hade ungefär som ett eget ID-kort.

Sen hojade vi över till Bogesundslandet och checkade in på STF Bogesundslandet, som drivs av Andreas och Kicki. De visade sig vara riktiga hjältar, som bland annat hjälper till att styra upp läger för ensamstående mammor och deras barn. Coolt!

Dessutom bjussade Andreas på världens godaste ostmackor. Vi skojar inte! Dom var sannerligen extremt smarriga!

Sen bar det av mot Sigtuna. Som vanligt följde vi google maps råd om lämpliga färdvägar och ibland kom naturen riktigt nära. Så nära att vagnen höll på att fastna.

Och ibland kändes naturen sannerligen mer avlägsen.

Sigtuna visade sig vara otroligt vackert och det blev kvällsdopp vid midnatt.

Innan vi somnade i en folkhögskola på STF Sigtuna.

Uppsala var nästa destination, men tyvärr tog vi nästan inga fotografier där. Bara ett enda kort på ett kalhygge en bit utanför stan, som mest liknar alla de hundratals kalhyggen vi hittills passerat på vår färd. Ofta blir vi fascinerade av hur mycket skog det finns i Sverige, men lika ofta förvånas vi hur den bara jämnats med marken på så himla många ställen. Sjukt!

I Uppsala bodde vi hemma hos ekopsykologen Ira, som bjussade på risotto och mungbönor. Sen fortsatte vi norrut såklart!

Till Österbybruk och Simbadets Camping där vi höll helg med ett glas rött.

Simbadets Camping var en av de vackraste campingar vi sett, med både ett tiometers hopptorn och ett närliggande konditori med goda kakor. Allt vi behöver på en gång! Fler bilder kommer inom kort. Ciao!

Hurra! Det finns så många hjältar!
Här kommer världsförbättrarna från program tio.

Shervin Mehdi Nejad (näst längst till höger) tillsammans med Lamin, Tarik, Sulle och Kim från Ung & Stolt.

Och Rojda Sekersöz från Revolution Poetry.

YES! Här kommer Hjältarna!
Trumvirvel!

Titti Larsson på Utö Brandvärn.

Och hjälte-experten Brian Palmer.

Nu har vi varit i krokarna kring Stockholm under nästan en hel händelserik vecka. Fast först började vi i Nynäshamn, där vi bodde på Nickstabadets camping.

Dagen därpå var det 33 grader varmt och vi skulle cykla 90 kilometer. Jösses! Det var sjukt jobbigt. Till och med kossorna tyckte att det var för varmt och svalkade sig i hettan!

Med cyklingen var mödan värd för vi kom fram till Lagnö Studio i Trosa, ett vandrarhem som vi besökt förut och som drivs av en riktig superhjälte. Hör mer om honom i avsnitt åtta av poddradion.

På morgonen käkade vi frulle i den lummiga trädgården. Och svettades lite – det blev ännu en varm dag.

Och så kollade vi in det sjukt feta trädhuset som man kan bo i. Värsta drömmen för oss som suktade efter en trädkoja när vi var kids.

Under dagen cyklade vi ytterligare 90 kilometer till Utö (okej vi åkte lite båt också). Där träffade vi coola Titti, som vanligtvis jobbar på Utö värdshus men som även är frivillig inom Utö Brandvärn. Hör mer om henne i avsnitt nio av poddradion!

Utö var oerhört vackert! Det fanns massa fina cykelstigar och otroligt vackra badvikar.

Och gott fika såklart, som vi hann käka eftersom vi missade båten. YES!

Sen riktade vi styrena mot den kungliga huvudstaden!

Det är ganska fint där också.

Vi hojade över Gärdet.

Och var med i Nyhetsmorgon i TV4. Spännande, nervöst och oerhört kul!

Och sen var veckan slut och vi hoppade på färjan mot Gällnö.

Hej hej Gällnö!